Mitt liv som mig själv

Det är pride-vecka och jag kom att tänka på en bild jag förälskat mig i. Den hänger på väggen hemma hos en vän. Eller faktum är att den hänger på insidan av hennes toalettdörr så jag blir ofta sittande länge där inne - hänförd av magin i bilden. Det är en känd bild - åtminstone i gay-världen. En bild jag skulle kunna titta på många långa timmar. Vet inte varför den fångat mig - men det har den...

Säkert har flera redan sett den men visst är de söta!

Sådär - nu är skarvarna spacklade, slipade, spacklade, slipade och spacklade och slipade igen. Nu är det dags att måla. Måste bara bestämma vilken färg det ska bli också! Funderar på rosa fondvägg och sthlmvitt de övriga...

Tänk vilken lyx det är då tvätten kan torkas utomhus. Igår tvättade jag en maskin och idag tre (!). I den här vinden och solen torkar allt på bara någon timme. Härligt!

Ända sedan maj förra året har jag pratat om att jag ska måla resten av mina fönsterkarmar vita ut mot vägen. När jag ändå är i farten tänkte jag ta tag i det också nu. Sagt och gjort: efter att tvätten hängts ut kittade jag de delar som behövdes och sedan målade jag ett lager färg.

  

Vilken skillnad - inte sant?!

Jag har ju som bekant en mage som värker av diverse saker. Oxfilé kan jag exempelvis inte äta - då får jag galen magknip alternativt får upp hela rätten. Samma sak brukar hända då jag äter Tacos. Visserligen brukar det stanna med knipet (läs dödskramper) och nu har jag kanske kommit på vad felet är.

Nere i Småland grillade vi kyckling en kväll och åt fajitas med allt vad det innebär. Det resulterade i mätt och nöjd och glad mage. Några dagar senare åt vi Tacos. Samma sås (inte likadan - samma), ungefär samma grönsaker men en väsentlig skillnad: köttfärsen. Det måste alltså vara något som finns i Tacorkyddmixen! Men vad det är förstår jag inte. Har läst ingredienserna men nä... Jag får inte ihop det - men inga spår av oxfilé... Hmm...

Minns ni? Mr Miyagi visar Daniel hur han ska göra... Många likheter med mitt liv just nu. Jag har målat hus i Småland och precis som mästaren förklarar är mitt liv: up, down - up down...

Idag har jag med sällskap av Z's moster gjutit lite betongblad. Hoppas de blir fina. Svärmor ska få ett är tanken. Var där igår en sväng och fikade. Snuvvan är beständig men är inte lika hängig längre. Saker börjar vända och det beror till största delen på alla fina, underbara vänner jag har. Tack snälla ni alla!

Bilder kommer då jag sitter vid min egen dator. Förhoppningsvis kommer jag kunna visa mycket fina bilder nu efter min kurs. Jag ska ta min trasiga bil och åka 34 mil i eftermiddag så håll tummarna för att den håller ihop. Men jag har bestämt mig för att den ska göra det...

Kursen ska bli jättekul, lite läskig och spännande. Läste igenom deltagarlistan och namn som: Barbro, Lennart, Maj-Lis och Birgitta är överrepresenterade. Det ska bli roligt att se vad som händer!

Jag åker tillbaka hit till jkpg för att hämta vovvarna på fredag och sedan åker jag förhoppningsvis hem på en gång. Jag längtar hem litegranna. Eller ganska mycket faktiskt. Får se om bilen håller 34 + 34 + 33 mil innan jag är hemma igen. Men det ska den.

Ta hand om er - hoppas kunna skriva något då jag är borta men vet inte med nätverk.

Ofta så vet jag om att jag överdriver saker som händer. Jag drar på stora växlar i många fall och gör ibland en höna av en fjäder. Kanske har jag inte förrän nu förstått hur mycket den här våren faktiskt har påverkat mig. Eller har den verkligen det?

Jag tycker att jag klarat skola, jobb, valpar, nytt samboskap ganska bra? Kanske har det varit lite mycket men inte så... Andra har ju gjort samma sak?!

Jag är nog lite delad i hur jag mår. En del av mig ligger på en säng i Småland, visserligen ganska förkyld/pollenangripen men med en stor fin vovve på mattan nedanför och en valp som snarkar mig i örat. En vän som sover i rummet intill och en pappa som är påväg hit med min dator. Han ska ändå till Skåne med lillebror så det är världens bästa pappadriveby!

En annan del av mig fokuserar på helt andra saker. På hur sämst semestern blev planerad för mig och mister. Att jag är less på mitt jobb och att de nya jag verkligen vill ha inte är på ett ok avstånd alls. Att mister är på kollo och varken svarar då jag ringer eller sms:ar och inte har hört av sig sen i måndags.

Det sista är iochförsig inte helt sant. Vi sms:ade lite fram och åter igår. Men i känsliga perioder behöver jag bli uppringd och höra att han saknar mig. Han är dålig på det...

Hmm - egentligen antar jag att det bara är att välja. Jag måste välja vad jag ska fokusera på. Det som stärker och gör att jag mår bra eller de tankar som snurrar och gör mig ledsen? Krasst ett lätt val men det är inte alltid så enkelt... Inte då min hjärna kan skapa alternativa världar där allt jag gör är värdelöst. En värld där då mister inte skriver puss i ett sms har han tröttnat på mig och vill inte ha med mig att göra.

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst så det får räcka nu. Dags att välja. Solen skiner, bilen kanske fungerar, morgonkaffe ska snart drickas med Z i trädgården och vovvarna har somnat om och snusar ikapp. Jag tror jag ska försöka att välja mig själv och den lyckliga världen. Det är vad jag tror och hoppas att jag vill och kan iallafall!

Det var inte så enkelt att laga bilen som meken, även kallad glädjekalkyleraren hade trott... Jag åkte några mil med bilen och efter ett stopp på Biltema hackade hela bilen för att sedan lägga av på E4:an. Jag hann precis köra av och rulla in på en mack. Ringde meken som sa att jaha - då kanske allt måste bytas ändå. Det är dyrt och tar lång tid... Sen sa han att jag skulle starta bilen och då verkade den fungera ok.

Jag bestämde mig för att bilen inte var trasig och körde mina planerade fem mil hem till huset. Det gick bra utom då jag stannade för tre änder som passerade vägen vid en sjö. Då hackade bilen igen. Ungefär som då man ligger på alldeles för hög växel.

Väl i tryggt förvar och med parkerad bil ringde jag min egen mek som sa att jag nog kan köra bilen ett tag så länge jag inte går under tomgångsvarvtalet. Förkylningen släpper inte heller och idag är jag inte pigg alls. Ska ringa jobbet om ett tag för jag kommer inte kunna köra upp till Stockholm och ännu mindre jobba då jag känner mig såhär. Suck...