Förskräcklig fredag
Jag har en nygammal mobil som jag inte rikigt har blivit vän med ännu. I och med att jag råkade tappa min gamla i en halvfull kopp kaffe i somras förbarmade sig min käre pojkvän över mig och gav mig sin gamla då han köpte ny. Egentligen fick jag den nog mest för att han tröttnade på mitt: vänta, vänta, vänta innan jag kunde svara i den gamla. Var nämligen tvungen att använda handsfree varje gång...
Sladden till en handsfree är av ett annorlunda slag då den - hur man än går till väga - alltid krullar ihop sig.
Nåväl - i och med att jag inte lärt mig den nya telefonen fullt ut vaknade jag kl 7.29 av att jag fick sms av en klasskompis. Jag sitter i andra vagnen - ses snart! Ja... själv låg jag ju kvar i sängen och undrade vart snoozeknappen satt på mobilen... Suck - beslöt mig för att inte ta bilen utan åka tåg och komma till rasten istället. Mina underbara kamrater reserverade en plats till mig i salen - gulle! På detta sätt hann jag faktiskt med en ganska lång promenad med vovve vilket inte alltid är fallet på mornarna...
Jag drog på mig min tröja och ritsch så gick den sönder i en söm i halsen. Inte alls vad jag ville en stressig morgon men vad gör man. Väl vid tåget inser jag att jag är sen eftersom jag är tvungen att parkera mycket längre bort än vanligt men jag hann faktiskt! Då jag köpt mitt morgonkaffe öppnar sig inte dörrarna för mig. Det är vanliga åt-sidan-åkande tunnelbanespärrsdörrar men jag får ställa mig vid sidan om och låta bakomvarande traffikanter ställa sig så dörrarna öppnas. Spännande att vara osynlig!
I skolan fick jag min efterlängtade stickade schal av min kompis. Tyvärr var den lite trasig men ska väl kunna fixa det hemma tänkte jag. Föreläsningen var fruktansvärt tråkig men min kalender har blivit uppiffad med massa glada färger istället. Grupparbetet efter lunch gick bra - jag fick lite inspiration till att börja skriva min uppgift.
Åkte förbi centrum och handlade på panduro. Skjutsade hem en klasskompis och passade på att låna fyra stolar och en pajform av henne inför morgondagen. Gick ut i skogen och plockade tryga två kilo till av massa taggsvamp!
Tror att dagens missär egentligen grundar sig i att jag är nervös inför morgondagens fest och att mister inte hört av sig på hela dagen. Nervös inför fester jag ska ha är jag alltid. Det spelar ingen roll hur bra förberedd jag är... Kommer alla ha trevligt, räcker maten (det gör den alltid, alltid), har folk roligt och såvidare... Att mister inte hört av sig är en onödig egenskap han besitter. Han är världens finaste men just det här skulle han kunna få vänja sig av med eller hur man ska säga...
Vid niotiden orkade jag inte vänta längre utan ringde. Det hela urartade en aning då jag blev mer och mer hysterisk för att han inte förstod hur mycket det betyder att han hör av sig... Dessutom sa han inte vem han var med och sånt stör mig. Efter att vi lagt på skickade jag det sedanvanliga martyrsms:et och förklarade att jag var ledsen, att jag faktiskt ville veta vart han var och att han nu fick fortsätta skratta åt mitt hysteriska jag...
Ett bra tag senare kom ett sms tillbaka där han började med ha ha ha ha ha och förklarde vem han var med och hur bra jag var med mera... Ganska avväpnande och gulligt. Men så är det ju - jag vet om att han är världens bästa men ja... Ibland slår hormonerna över... Förövrigt förstår jag varför han inte talade om vart han var för jag känner mig lite obekväm med de han var hos så...
Efter att ha pratat massor i telefon med en kompis känns nu denna fredag ganska avslutat. Lite bättre blev den och två lök och svamppajer är klara tills imorgon och dukarna är tvättade, gästrummet städat och toaletten har jag gjort jättefin! Köpte en väggdekoration på panduro som passade jättebra! Hittar tyvärr ingen bild - men fint blev det! Nu ska jag gå och lägga mig tror jag - det blir en lång dag imorgon och förhoppningsvis en jätterolig kväll!
God natt - sov så gott!
