Känsliga jag - eller?
Ofta så vet jag om att jag överdriver saker som händer. Jag drar på stora växlar i många fall och gör ibland en höna av en fjäder. Kanske har jag inte förrän nu förstått hur mycket den här våren faktiskt har påverkat mig. Eller har den verkligen det?
Jag tycker att jag klarat skola, jobb, valpar, nytt samboskap ganska bra? Kanske har det varit lite mycket men inte så... Andra har ju gjort samma sak?!
Jag är nog lite delad i hur jag mår. En del av mig ligger på en säng i Småland, visserligen ganska förkyld/pollenangripen men med en stor fin vovve på mattan nedanför och en valp som snarkar mig i örat. En vän som sover i rummet intill och en pappa som är påväg hit med min dator. Han ska ändå till Skåne med lillebror så det är världens bästa pappadriveby!
En annan del av mig fokuserar på helt andra saker. På hur sämst semestern blev planerad för mig och mister. Att jag är less på mitt jobb och att de nya jag verkligen vill ha inte är på ett ok avstånd alls. Att mister är på kollo och varken svarar då jag ringer eller sms:ar och inte har hört av sig sen i måndags.
Det sista är iochförsig inte helt sant. Vi sms:ade lite fram och åter igår. Men i känsliga perioder behöver jag bli uppringd och höra att han saknar mig. Han är dålig på det...
Hmm - egentligen antar jag att det bara är att välja. Jag måste välja vad jag ska fokusera på. Det som stärker och gör att jag mår bra eller de tankar som snurrar och gör mig ledsen? Krasst ett lätt val men det är inte alltid så enkelt... Inte då min hjärna kan skapa alternativa världar där allt jag gör är värdelöst. En värld där då mister inte skriver puss i ett sms har han tröttnat på mig och vill inte ha med mig att göra.
Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst så det får räcka nu. Dags att välja. Solen skiner, bilen kanske fungerar, morgonkaffe ska snart drickas med Z i trädgården och vovvarna har somnat om och snusar ikapp. Jag tror jag ska försöka att välja mig själv och den lyckliga världen. Det är vad jag tror och hoppas att jag vill och kan iallafall!
Jag tycker att jag klarat skola, jobb, valpar, nytt samboskap ganska bra? Kanske har det varit lite mycket men inte så... Andra har ju gjort samma sak?!
Jag är nog lite delad i hur jag mår. En del av mig ligger på en säng i Småland, visserligen ganska förkyld/pollenangripen men med en stor fin vovve på mattan nedanför och en valp som snarkar mig i örat. En vän som sover i rummet intill och en pappa som är påväg hit med min dator. Han ska ändå till Skåne med lillebror så det är världens bästa pappadriveby!
En annan del av mig fokuserar på helt andra saker. På hur sämst semestern blev planerad för mig och mister. Att jag är less på mitt jobb och att de nya jag verkligen vill ha inte är på ett ok avstånd alls. Att mister är på kollo och varken svarar då jag ringer eller sms:ar och inte har hört av sig sen i måndags.
Det sista är iochförsig inte helt sant. Vi sms:ade lite fram och åter igår. Men i känsliga perioder behöver jag bli uppringd och höra att han saknar mig. Han är dålig på det...
Hmm - egentligen antar jag att det bara är att välja. Jag måste välja vad jag ska fokusera på. Det som stärker och gör att jag mår bra eller de tankar som snurrar och gör mig ledsen? Krasst ett lätt val men det är inte alltid så enkelt... Inte då min hjärna kan skapa alternativa världar där allt jag gör är värdelöst. En värld där då mister inte skriver puss i ett sms har han tröttnat på mig och vill inte ha med mig att göra.
Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst så det får räcka nu. Dags att välja. Solen skiner, bilen kanske fungerar, morgonkaffe ska snart drickas med Z i trädgården och vovvarna har somnat om och snusar ikapp. Jag tror jag ska försöka att välja mig själv och den lyckliga världen. Det är vad jag tror och hoppas att jag vill och kan iallafall!
Kommentarer
Postat av: Susanne
Jag är bra! Jag är värd att älskas! DET är tankar du ska tänka och säga högt till dig själv. Det är ju så finurligt att det landar där det ska alldeles strax. Stor kram Sus
Postat av: Angelina
Bra val du gjorde till sist! Gör det oftare...det är DU värd! Kramar om dig goding!
Trackback