Mitt liv som mig själv

Falskhet är en utav de sämsta egenskaper en människa kan ha enligt mig. Men idag började jag fundera över min egen falskhet. Jag sms:ade med amazon kvinnan. Hon mår inte bra och jag sa att jag önskar att hon ska krya på sig. Det stämmer - självklart vill jag att hon ska bli frisk. Jag önskar henne inte alls att ha ont. Men hur trevlig ska jag egentligen vara mot henne?

Då hon flertalet gånger gjort märkliga och skumma saker mot mig bakom min rygg? Saker som andra i hennes omgivning då jag påtalat detta säger att: nej - det skulle hon ALDRIG göra - hon är en ängel. Är jag då ärlig mot mig själv och mot henne om jag är extra trevlig? Det klart att jag uppför mig då vi ses och att jag är trevlig, artig och intresserad av det hon har att säga - men är jag då lika falsk som jag tycker att hon är?

Det är svårt. Vilka egenskaper tillskriver jag andra som jag är lika god kålsupare av själv? Jag hade tänkt höra av mig till henne senare i veckan för att höra hur hennes läkarbesök gick. Men varför då? Varför ska jag höra av mig till henne då jag inte alls gillar henne? För att på något sätt bevisa att jag är bättre än vad hon är? För vem vill jag bevisa det i så fall?

Om det handlar om att jag måste ha hennes gillande - varför behöver jag det? Men framförallt återigen: är min falskhet till och med större än hennes? Svårt...