Mitt liv som mig själv

Personligen är jag inte helt förtjust i att läsa blogginlägg som är alltför negativa. Därför utfärdas härmed en varning: läs inte det här om du inte vill för det är bara nattsvart!

Varför tror jag alltid att allting ska ordna sig? Varför vill jag ändra dåligt till bra? Kanske är det dags att inse att ingenting ordnar sig och att allting bara är dåligt?!!

Här stod det massa saker om mitt och misters förhållande som jag faktiskt tog bort. Känner inte att jag vill skriva om det här och nu. Men det är en stor del av allt jobbigt just nu...

Människorna som hämtade valpen förra veckan ringde igår och vill troligtvis lämna tillbaka honom i veckan. Han är för jobbig på promenader i och med att han vill leka så mycket. Jaha - men så märkligt då - han är ju en valp! Vad hade de väntat sig? Han är sex månader - inte sex år och fullärd! Det känns lika nattsvart som hans päls.

Skolan består av för mycket negativa människor just nu. Alla ni som inte känner er träffade ska heller inte göra det - ni är mina solar! Men det är svårt att inte påverkas av allt klagande och alla negativa diskussioner. Jag gillar skolan och jag tycker det är roligt även om det kräver jobb och tid. Självklart kan folk ha dåliga dagar - men människor som har dåliga terminer orkar jag inte med!

Vad hände egentligen? Allt skulle ju bli så bra... Men inte då! Vissa saker löser sig säkert genom att man håller ut men andra är mer livsavgörande - det känns bara rakt igenom värdelöst - punkt!