Mitt liv som mig själv

Någonstans måste jag skriva det: jag vill bara bli av med honom ur mitt liv! Det gör bara ont och är jobbigt på alla sätt och vis. Jobbigt och smärtsamt för allt hemskt som varit. Sen undrar jag hur man kan sakna någon som sårar en och hur man kan längta efter någon som är så elak? Jag menar ingenstans att jag vill tillbaka till det som varit - men det gör ont att tänka på allt...

Skit vad det här är jobbigt! Fast jag vet varför det kom upp så mycket idag, hans kompis ska hit på lördag och hämta en datapryl som ligger kvar här i en låda. Jag har sms:at fram och tillbaka till mister om logistik och det är så sjukt jobbigt att bara tänka en liten mikrotanke på honom.

Ibland känner jag mig så liten - då hjälper det inte att tänka på Zarah's ord. När det känns såhär vill jag bara dra täcket över huvudet... Det går över och det kommer säkert vara bra imorgon igen och ännu bättre efter lördag. Som min vise bror sa: efter lördag är han ju faktiskt helt borta. Då behöver jag inte ha med honom att göra mer. Ett djupt andetag - jag håller andan tills lördagen är över...

Jag vet att det går över men jag skulle önska att det gick över nu! Att han bara försvann och aldrig mer fanns i mina tankar. Jag vill inte gråta mera...