Mitt liv som mig själv

I tisdags träffade jag en av mina kusiner. Vi har inte setts på tio år (!) och nu var hon i stan med sin son några dagar. Vi träffades ute på Djurgården, på Rosendal. Min kusin är utbildad landskapsarkitekt (tror jag det är) så hon tyckte det skulle vara roligt att ses där. Själv har jag bara sagt otaliga gånger att jag vill åka dit men inte har det blivit av, men tada -nu har jag varit där!

Träffa kusin med son var jättekul! Fika under äppelträden var mysigt. Rosendal var en stor besvikelse. Åk inte dit. Åk till Ulriksdal istället - mycket vackrare och mysigare!

Lillvalpen övervakar staketbygget...

Sommaren består av pysslande hemmavid. Pappa har varit här i två dagar nu och hjälper mig att bygga staket! Snart kan samtliga vovvar vara ute utan övervakning och risk för att hoppa...

Här kommer en bild på lilltjejen med sin favoritleksak:

... vad betyder det egentligen? Imorse då jag skulle skjutsa mister till jobbet hade jag en liten fripassagerare som tänkte följa med. Jag tror inte snigeln hade uppskattat turen så den fick snällt vandra omkring bland hallonbuskarna hemma på tomten istället...

Har glömt redovisa resultatet av borttagandet av dörren. Egentligen är det inte så mycket att visa eftersom rummet ännu inte fått några möbler. Jag letar som en galning på blocket och andra platser men än så länge ingen större lycka.

Men här är har jag börjat måla iallafall. Gamla gröna färgen målas över med nya rosa. De övriga väggarna är sthlmvita! Dörren är ett minne blott...

Veckan som gått har jag mest jobbat. Igår efter jobbet började min semester. Eller egentligen har jag väl varit ganska ledig från jobbet stora delar av sommaren i och med att jag bara jobbar 50%. Men nu är jag helt ledig 14 dagar. Har lite planer så vi får se hur det blir.

Runt middagstid åkte jag in till stan igår och träffade en vän för middag, kaffe och prat. Vi satt länge och väl och filosoferade över massor. Supermysigt. Jag hoppas vi gör om det snart igen!

Nu - kaffe och sedan ska jag ut och mäta delar av tomten.

Det är pride-vecka och jag kom att tänka på en bild jag förälskat mig i. Den hänger på väggen hemma hos en vän. Eller faktum är att den hänger på insidan av hennes toalettdörr så jag blir ofta sittande länge där inne - hänförd av magin i bilden. Det är en känd bild - åtminstone i gay-världen. En bild jag skulle kunna titta på många långa timmar. Vet inte varför den fångat mig - men det har den...

Säkert har flera redan sett den men visst är de söta!

Sådär - nu är skarvarna spacklade, slipade, spacklade, slipade och spacklade och slipade igen. Nu är det dags att måla. Måste bara bestämma vilken färg det ska bli också! Funderar på rosa fondvägg och sthlmvitt de övriga...

Tänk vilken lyx det är då tvätten kan torkas utomhus. Igår tvättade jag en maskin och idag tre (!). I den här vinden och solen torkar allt på bara någon timme. Härligt!

Ända sedan maj förra året har jag pratat om att jag ska måla resten av mina fönsterkarmar vita ut mot vägen. När jag ändå är i farten tänkte jag ta tag i det också nu. Sagt och gjort: efter att tvätten hängts ut kittade jag de delar som behövdes och sedan målade jag ett lager färg.

  

Vilken skillnad - inte sant?!

Jag har ju som bekant en mage som värker av diverse saker. Oxfilé kan jag exempelvis inte äta - då får jag galen magknip alternativt får upp hela rätten. Samma sak brukar hända då jag äter Tacos. Visserligen brukar det stanna med knipet (läs dödskramper) och nu har jag kanske kommit på vad felet är.

Nere i Småland grillade vi kyckling en kväll och åt fajitas med allt vad det innebär. Det resulterade i mätt och nöjd och glad mage. Några dagar senare åt vi Tacos. Samma sås (inte likadan - samma), ungefär samma grönsaker men en väsentlig skillnad: köttfärsen. Det måste alltså vara något som finns i Tacorkyddmixen! Men vad det är förstår jag inte. Har läst ingredienserna men nä... Jag får inte ihop det - men inga spår av oxfilé... Hmm...

Minns ni? Mr Miyagi visar Daniel hur han ska göra... Många likheter med mitt liv just nu. Jag har målat hus i Småland och precis som mästaren förklarar är mitt liv: up, down - up down...

Idag har jag med sällskap av Z's moster gjutit lite betongblad. Hoppas de blir fina. Svärmor ska få ett är tanken. Var där igår en sväng och fikade. Snuvvan är beständig men är inte lika hängig längre. Saker börjar vända och det beror till största delen på alla fina, underbara vänner jag har. Tack snälla ni alla!

Bilder kommer då jag sitter vid min egen dator. Förhoppningsvis kommer jag kunna visa mycket fina bilder nu efter min kurs. Jag ska ta min trasiga bil och åka 34 mil i eftermiddag så håll tummarna för att den håller ihop. Men jag har bestämt mig för att den ska göra det...

Kursen ska bli jättekul, lite läskig och spännande. Läste igenom deltagarlistan och namn som: Barbro, Lennart, Maj-Lis och Birgitta är överrepresenterade. Det ska bli roligt att se vad som händer!

Jag åker tillbaka hit till jkpg för att hämta vovvarna på fredag och sedan åker jag förhoppningsvis hem på en gång. Jag längtar hem litegranna. Eller ganska mycket faktiskt. Får se om bilen håller 34 + 34 + 33 mil innan jag är hemma igen. Men det ska den.

Ta hand om er - hoppas kunna skriva något då jag är borta men vet inte med nätverk.

Ofta så vet jag om att jag överdriver saker som händer. Jag drar på stora växlar i många fall och gör ibland en höna av en fjäder. Kanske har jag inte förrän nu förstått hur mycket den här våren faktiskt har påverkat mig. Eller har den verkligen det?

Jag tycker att jag klarat skola, jobb, valpar, nytt samboskap ganska bra? Kanske har det varit lite mycket men inte så... Andra har ju gjort samma sak?!

Jag är nog lite delad i hur jag mår. En del av mig ligger på en säng i Småland, visserligen ganska förkyld/pollenangripen men med en stor fin vovve på mattan nedanför och en valp som snarkar mig i örat. En vän som sover i rummet intill och en pappa som är påväg hit med min dator. Han ska ändå till Skåne med lillebror så det är världens bästa pappadriveby!

En annan del av mig fokuserar på helt andra saker. På hur sämst semestern blev planerad för mig och mister. Att jag är less på mitt jobb och att de nya jag verkligen vill ha inte är på ett ok avstånd alls. Att mister är på kollo och varken svarar då jag ringer eller sms:ar och inte har hört av sig sen i måndags.

Det sista är iochförsig inte helt sant. Vi sms:ade lite fram och åter igår. Men i känsliga perioder behöver jag bli uppringd och höra att han saknar mig. Han är dålig på det...

Hmm - egentligen antar jag att det bara är att välja. Jag måste välja vad jag ska fokusera på. Det som stärker och gör att jag mår bra eller de tankar som snurrar och gör mig ledsen? Krasst ett lätt val men det är inte alltid så enkelt... Inte då min hjärna kan skapa alternativa världar där allt jag gör är värdelöst. En värld där då mister inte skriver puss i ett sms har han tröttnat på mig och vill inte ha med mig att göra.

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst så det får räcka nu. Dags att välja. Solen skiner, bilen kanske fungerar, morgonkaffe ska snart drickas med Z i trädgården och vovvarna har somnat om och snusar ikapp. Jag tror jag ska försöka att välja mig själv och den lyckliga världen. Det är vad jag tror och hoppas att jag vill och kan iallafall!